Precis som tidigare år är det mestadels inom närområdet på c.a 1,5 timme från Kalmar jag har fotat. Nästa år ska jag försöka komma iväg lite längre men det är knepigt, jag har en resa redan betald till Island så det blir intressant hur det ska gå.
Året inleddes med en fortsättning på ett projekt som startade förra året, vid Ottenby där det rastade ovanligt många skärsnäppor. Jag är i och för sig ganska ny på det här med fåglar generellt, men artportalen talade om stora siffror och det småpratades lite om att det inte var så vanligt.
En arktisk vadare som inte träffar på sådär jättemycket folk genom sitt liv ger goda möjligheter för fotograferande då de inte har lärt sig att vara rädda för oss. Lite makabert påstående men många djur har inte haft det lätt genom åren.
Utöver detta blev det besök till jutebron i Kalmar för att fotografera smådopping, Färjestaden för att fotografera skäggmesar när snön lagt sig. Det tvingar upp fåglarna att äta på toppen av vasstråna istället för att hoppa runt på marken. Om de surar och inte vill visa upp sig känner man känner lätt igen dem på deras lite starwars-liknande läten "tjiuu-tjiuu" som en laserpistol.
En arktisk vadare som inte träffar på sådär jättemycket folk genom sitt liv ger goda möjligheter för fotograferande då de inte har lärt sig att vara rädda för oss. Lite makabert påstående men många djur har inte haft det lätt genom åren.
Utöver detta blev det besök till jutebron i Kalmar för att fotografera smådopping, Färjestaden för att fotografera skäggmesar när snön lagt sig. Det tvingar upp fåglarna att äta på toppen av vasstråna istället för att hoppa runt på marken. Om de surar och inte vill visa upp sig känner man känner lätt igen dem på deras lite starwars-liknande läten "tjiuu-tjiuu" som en laserpistol.
Skärsnäppa, porträtt
Några fler blandade vinterbilder
Skäggmes
Smådopping
Alfågel - Hane
Alfågel - Hona
Gråsäl, notera den mer hundlika nosen
Knubbsäl, mer "rund"
Skärsnäppa
Havsörn söker efter änder till lunch
Någon typ av pipare, gissningsvis ljungpipare på väg norrut?
När våren så sakta kommer igång var det dags att börja reka inne i Kalmar i vikarna efter skäggdoppingarna. Ett projekt jag påbörjade för några år sedan när en kompis Henrik Karlsson (Instagram länk) visade mig arten.
Oskygga i och med häckning i stadsmiljö är möjligheterna nästan oändliga, så länge man inte fegar för mycket med utrustningen (har bara vattenskadat en kamera hittills..)
Det var en långsam start och jag undrade om det ens skulle bli något i år, men som över en natt hade plötsligt sju par dykt upp i samma vik längs med Ängöleden, för er som bor eller har bott i Kalmar.
Ett rejält bakslag med snö som försvann lika fort som det kom gav lite spännande bilder, inte så ofta som man ser Skäggdopping i parningsdräkt och snö tänkte jag och gav mig ut innan jobbet, tur att man är långsam med att få på sommardäcken.
Oskygga i och med häckning i stadsmiljö är möjligheterna nästan oändliga, så länge man inte fegar för mycket med utrustningen (har bara vattenskadat en kamera hittills..)
Det var en långsam start och jag undrade om det ens skulle bli något i år, men som över en natt hade plötsligt sju par dykt upp i samma vik längs med Ängöleden, för er som bor eller har bott i Kalmar.
Ett rejält bakslag med snö som försvann lika fort som det kom gav lite spännande bilder, inte så ofta som man ser Skäggdopping i parningsdräkt och snö tänkte jag och gav mig ut innan jobbet, tur att man är långsam med att få på sommardäcken.
Jag hade försökt fota den så kallade skäggdoppingdansen förra året men utan framgång, jag stod i vattnet vid jutebron och frös i två timmar, när jag tillslut kröp upp på land igen var det dags. Snabbt fram med kameran men försent. Suck. I år ville jag ge det ett nytt försök, jag hittade ett par som häckade ganska nära en brygga vilket var skönt, då kunde jag stå och lägga utrustningen på bryggan när det inte var så mycket action, stativ var inget att nyttja då det bara sjönk i lerbotten.
Efter två eller tre dagar vid samma plats där de hade spelat flera gånger hände det äntligen. Det var kanske inte det roligaste sjögräset som de hittade för att imponera på varandra men jag dokumenterade händselsen och det var det huvudsakliga målet.
Efter två eller tre dagar vid samma plats där de hade spelat flera gånger hände det äntligen. Det var kanske inte det roligaste sjögräset som de hittade för att imponera på varandra men jag dokumenterade händselsen och det var det huvudsakliga målet.
Fler bilder från våren
Id vid vattenfallet vid stora binga gård. Även mycket häger som passar på att fiska den här tiden på året
Efter skummande på Glutt.se hade jag börjat förstå att det fanns chans på en spillkråke-häckning i närheten. Jag tog kontakt med Gigi Sahlstrand som hade rapporterat och frågade om hon visste något mer, "jodå de bygger bo precis bakom vårat hus". Jag spenderade sedan flera kvällar efter jobbet med att köra upp till Ebbegärde för att fota, just där den byggde bo i år är skogen rätt skonad i och med att det ligger precis bedvid en sjö, men annars är det väldigt mycket hård avverkning i området, det finns även andra viktiga nyckelarter i området så jag vet inte hur mycket mer som går att avverka innan man är inne i artskyddsförordningen och rotar. Men det är utanför min expertis. lite sorgligt att köra igenom och se ett stort nytt kalhygge med bråte överallt.
Lite sommarbilder
Paret skäggdopping som jag hade tur att kunna följa på väldigt nära håll, till och med innanför närgränsen på kameran en gång. I videon syns två ungar men enbart en lyckades följa med vägen till att bli vuxen. Flertalet attackdyk från trutar och måsar var nog skurken i dramat, men även de ska ju ha mat..
Mot sensommaren när fåglarna börjar flytta lyfter de flesta fågelskydd från öar och andra häckningsområden, jag har i två år nu passat på att åka och titta på en av öarna utanför där vi har sommarbostad. Nu, huvudsakligen en större skarvkoloni med inslag av både grå och ägretthägrar. Det är ganska spännande att kika där. De flesta fåglar flyger iväg innan man hinner gå iland, men en del sena häckningar sitter kvar och stirrar på dig när du går där. En ganska klumpig fågel, i alla fall på land som vanligtvis häckar i träd har lärt sig att bygga rätt så avancerade bon när man tittar närmare. Spännande att följa även om fågeln är högst kontroversiell..
I området finns även ett ganska stort bestånd med knubbsäl, favoritstenarna verkar vara de som ligger precis längs med den nu mer markerade farleden. Så människor verkar de inte bry sig jättemycket om.
Intressant är att nästan all fisk är borta i området. Skarven och Sälen får skulden men jag tror mer att de är ett symptom på ett större problem med överfiske och trålande i Östersjön. Sen kan man fråga sig med dessa ganska stora bestånd, vad äter de? Eller är det en kollaps på gång?
Intressant är att nästan all fisk är borta i området. Skarven och Sälen får skulden men jag tror mer att de är ett symptom på ett större problem med överfiske och trålande i Östersjön. Sen kan man fråga sig med dessa ganska stora bestånd, vad äter de? Eller är det en kollaps på gång?
Vadarsäsongen bjöd på det sedvanliga med kärrsnäppor och någon enstaka ovanligare fågel. Spovsnäppa samt mindre strandpipare var det jag fick till i år.
Jag åkte ut efter jobbet en dag när det skulle vara bitvis hällregn och gömde mig under bryggan vid Sebybadet, ibland blev regnet till och med för mycket för fåglarna som försvann....någonstans. Svårt att se när man sitter gömd. Men när det blev lugnare igen kom de tillbaka för att fortsätta böka i gyttjan efter mat. Luktsinne måste inte vara någon prio hos just dessa arter.
Jag åkte ut efter jobbet en dag när det skulle vara bitvis hällregn och gömde mig under bryggan vid Sebybadet, ibland blev regnet till och med för mycket för fåglarna som försvann....någonstans. Svårt att se när man sitter gömd. Men när det blev lugnare igen kom de tillbaka för att fortsätta böka i gyttjan efter mat. Luktsinne måste inte vara någon prio hos just dessa arter.
Utöver alla fåglar har jag börjat få upp ögonen för lite mer abstrakt/intima landskap. Eller ja ett försök på det i alla fall, ny som man är. Målet är att lära mig lite mer om hela ekosystem och kunna visa även dessa delar framöver i kanske bokprojekt eller utställningar.
Efter en paus från astrofotograferandet förra året, med undantag för några norrsken gav jag mig ut en sväng i sensomrars när mörkret sakta smyger sig på. Det var länge sen jag fotade vintergatan så det kändes dags. Jag testade lite av norra öland den här gången, fagerör har väldigt mycket fina torrakor som jag hoppas kunna nyttja som motiv framöver.
I och med att vi är i solmaximum nu med stora norrskenschanser egentligen året runt så är det bäst att vara på tårna och ha tekniken inne när det väl smäller (mer om det i nästa kapitel)
Det kom ett tidigt norrsken under sommaren vilket var spännande, jag fick till en bild som visade både den mer synliga delen av vintergatan och lite svagt norrsken. I efterhand skulle jag ha fotat lite annorlunda men man lär väl sig aldrig.
I och med att vi är i solmaximum nu med stora norrskenschanser egentligen året runt så är det bäst att vara på tårna och ha tekniken inne när det väl smäller (mer om det i nästa kapitel)
Det kom ett tidigt norrsken under sommaren vilket var spännande, jag fick till en bild som visade både den mer synliga delen av vintergatan och lite svagt norrsken. I efterhand skulle jag ha fotat lite annorlunda men man lär väl sig aldrig.
Den 10/10 small det rejält. "Stort utbrott, ut så fort det är mörkt!" stod det (typ) på norrskens-sidorna på Facebook.
Vädret var minst sagt otrevligt, 22m/s vindar och 4-5 grader varmt. Gråmulet. Men men tänkte jag, det ser ut att bli en lucka vid Ottenby så jag chansar. Efter tre timmar och några "okej" bilder tänkte jag åka hem, jag satte mig i bilen och började slöscrolla en stund först för det kunde ju hända något. "Molnen kanske skulle försvinna?". Plötsligt får jag en tanke..."ser det inte lite ljust ut ute?"
Oj, det händer grejer, det händer mycket grejer. ut fort. Fram med prylarna, rätt inställningar, var är norrskenet? Det är ju inte i norr... Det är väst/öst och rakt upp.
En väldigt galen upplevelse där jag stod och famlade i mörkret och pratade för mig själv ensam kvar om hur häftigt det var, skickade sms som mer eller mindre skrek "Ut!!" Några svarade och hann se det fina skådespelet.
Vädret var minst sagt otrevligt, 22m/s vindar och 4-5 grader varmt. Gråmulet. Men men tänkte jag, det ser ut att bli en lucka vid Ottenby så jag chansar. Efter tre timmar och några "okej" bilder tänkte jag åka hem, jag satte mig i bilen och började slöscrolla en stund först för det kunde ju hända något. "Molnen kanske skulle försvinna?". Plötsligt får jag en tanke..."ser det inte lite ljust ut ute?"
Oj, det händer grejer, det händer mycket grejer. ut fort. Fram med prylarna, rätt inställningar, var är norrskenet? Det är ju inte i norr... Det är väst/öst och rakt upp.
En väldigt galen upplevelse där jag stod och famlade i mörkret och pratade för mig själv ensam kvar om hur häftigt det var, skickade sms som mer eller mindre skrek "Ut!!" Några svarade och hann se det fina skådespelet.
Medans molnen låg sågs norrskenet som en grön dimma.
Tack till Stefan Erlandsson som tog bilden
Hahns fiskarstugor på väg ner mot fyren fick agera motiv
Så kallad Norrskenscorona, alltså krona. Det är när det står rakt ovanför dig som observatör
Resten av hösten blev lugnare med besök runt Ottenby för att fota mängden kungsfåglar som rastar där varje år. Det är ett konstant gnissel i trädkronorna och på marken, man får passa sig var man står ibland.
Det inkom även två raritetslarm, något som inte intresserar mig vanligtvis då det brukar vara så svårt att få bra bilder på arterna. Men i det här fallet hade båda fåglarna varit stationära under en längre period och den största folkmassan hade redan sett fåglarna. Värt en chansning tänkte jag och kan nu mer lägga både ökensångare och rödfalk till min väldigt smala lista av obsade fåglar. (snart 150)
Det inkom även två raritetslarm, något som inte intresserar mig vanligtvis då det brukar vara så svårt att få bra bilder på arterna. Men i det här fallet hade båda fåglarna varit stationära under en längre period och den största folkmassan hade redan sett fåglarna. Värt en chansning tänkte jag och kan nu mer lägga både ökensångare och rödfalk till min väldigt smala lista av obsade fåglar. (snart 150)
2024 avslutas som det började, med skärsnäppor. Jag kan inte riktigt få nog av dem. Mycket karaktär i ett så litet paket och fotovänliga, vad mer kan man önska sig? Jag har fortfarande inte fått till en bra bild på dem i en snöstorm något jag hoppas kunna åtgärda under nästa år. Just nu när jag skriver det här blåser det 14m/s, är 4 grader och regnar så jag tror mer på runt Februari om det blir något.
Hoppas på ett lyckat fotoår 2025
Hoppas på ett lyckat fotoår 2025
